Så, igår hade jag alltså Stor, efter överenskommelse med hans ägare som skulle bort över dagen.
Igår snöade det alltså, men enligt YR (enda väderraporteringen som jag litar på - de brukar kunna vara till och med lite pessimistiska, så det passar mig väldigt bra) så skulle det efter klockan ett bli strålande sol och över 5+. Det skulle hålla i sig till klockan 5, när det skulle börja mulna på, och i timmarna efter det skulle temperaturen börja falla.
Perfekt, matchen skulle börja strax efter fem, så jag väntar som längst till halv fem, och är det då inte moppeföre så ber jag far att skjutsa.
Men, min telefon hade ju kraschat, så klockan blev lite mer än fem innan jag kom iväg, för jag fick jaga runt efter ett sätt att kunna höra av mig. Till slut så fick jag komma till en kompis som bor längs vägen till Stor, en kilometer närmre stan, och så skulle jag få låna hennes telefon till att skicka ett sms om att jag inte hade åkt av vägen. (<3)
(Jag körde låååååångsamt både ut och hem, på grund av att vägen var lite småfuktig, och speciellt när jag skulle åka hem så frös fukten till is.)
Men, i stallet gick det bra. Pojkarna hade fått middag när jag kom - det gjorde Treåringen jätteförvirrad - och stalljobbet gick snabbare än vanligt, tyckte jag. Sedan provade jag på lite grejer ifall att planerna går igenom, som gjorde Stor jätteförvirrad, och jag kände mig som världens sämsta människa. (Han ger mig lätt skuldkänslor med hur känslig han är, den där.)
Vi jobbade som vanligt på banan. Idag valde han att gå på ett lite större spår i vänster varv! Whoo! Tidigare har han valt att gå obekvämt nära mig, för att slippa gå så långt. Han gick fortfarande lite närmre än vad jag kanske önskat i höger, men det var inte jättestort.
Vi travade också, och gjorde öppnor på volt. Jag hade lagt hans belöningsgodis (idag en del av hans kraftfoder) i en hink och tagit med ut, så när vi skulle trava så sprang jag före med hinken och smackade och uppmuntrade, och så fort han travade så pallnitade jag och så fick han godis. Vi fick till tre/fyra travsekvenser.
Sedan provade vi öppnor, där jag höll hinken i ena handen och duttade på bakdelen med spöet i andra handen, och jajamen vad han gick! De börjar sitta ganska fint nu.
Han fick också tuppjuck en gång. Vi stod och myste, jag stod närmast staketet, och sedan helt plötsligt så travar/galopperar han förbi mig, till andra sidan av ridbanan. Han sprang i princip över mig! (Vilket, I Stor-version, betyder att han sprang 30-40 cm ifrån mig, istället för sin vanliga meter/1½) Jag vet än inte riktigt vad det var - det lät å ena handen ovanligt mycket från älven, men å andra sidan så såg jag att Treåringen fått lite tuppjuck. Så antingen så svarade Stor på Treåringen, eller så svarade Stor och Treåringen på älven. Hmm...
Jag provade också det här som jag pratade om sist, att jag "stänger" kroppen när jag vill ha honom till mig. När jag hade kallat honom till mig, så stod jag intill hans huvud, och tittade ungefärligt åt samma håll, och sedan provade jag att "öppna och stänga" bröstet. Varje gång jag "öppnade" och rätade på mig, så vred han bort huvudet, och nästan backade, innan han kom tillbaka och undersökte, men han var mycket mer energisk och nästan tillbakadragen i sitt undersökande när jag var "öppen".
Spännande!
Igår snöade det alltså, men enligt YR (enda väderraporteringen som jag litar på - de brukar kunna vara till och med lite pessimistiska, så det passar mig väldigt bra) så skulle det efter klockan ett bli strålande sol och över 5+. Det skulle hålla i sig till klockan 5, när det skulle börja mulna på, och i timmarna efter det skulle temperaturen börja falla.
Perfekt, matchen skulle börja strax efter fem, så jag väntar som längst till halv fem, och är det då inte moppeföre så ber jag far att skjutsa.
Men, min telefon hade ju kraschat, så klockan blev lite mer än fem innan jag kom iväg, för jag fick jaga runt efter ett sätt att kunna höra av mig. Till slut så fick jag komma till en kompis som bor längs vägen till Stor, en kilometer närmre stan, och så skulle jag få låna hennes telefon till att skicka ett sms om att jag inte hade åkt av vägen. (<3)
(Jag körde låååååångsamt både ut och hem, på grund av att vägen var lite småfuktig, och speciellt när jag skulle åka hem så frös fukten till is.)
Men, i stallet gick det bra. Pojkarna hade fått middag när jag kom - det gjorde Treåringen jätteförvirrad - och stalljobbet gick snabbare än vanligt, tyckte jag. Sedan provade jag på lite grejer ifall att planerna går igenom, som gjorde Stor jätteförvirrad, och jag kände mig som världens sämsta människa. (Han ger mig lätt skuldkänslor med hur känslig han är, den där.)
Vi jobbade som vanligt på banan. Idag valde han att gå på ett lite större spår i vänster varv! Whoo! Tidigare har han valt att gå obekvämt nära mig, för att slippa gå så långt. Han gick fortfarande lite närmre än vad jag kanske önskat i höger, men det var inte jättestort.
Vi travade också, och gjorde öppnor på volt. Jag hade lagt hans belöningsgodis (idag en del av hans kraftfoder) i en hink och tagit med ut, så när vi skulle trava så sprang jag före med hinken och smackade och uppmuntrade, och så fort han travade så pallnitade jag och så fick han godis. Vi fick till tre/fyra travsekvenser.
Sedan provade vi öppnor, där jag höll hinken i ena handen och duttade på bakdelen med spöet i andra handen, och jajamen vad han gick! De börjar sitta ganska fint nu.
Han fick också tuppjuck en gång. Vi stod och myste, jag stod närmast staketet, och sedan helt plötsligt så travar/galopperar han förbi mig, till andra sidan av ridbanan. Han sprang i princip över mig! (Vilket, I Stor-version, betyder att han sprang 30-40 cm ifrån mig, istället för sin vanliga meter/1½) Jag vet än inte riktigt vad det var - det lät å ena handen ovanligt mycket från älven, men å andra sidan så såg jag att Treåringen fått lite tuppjuck. Så antingen så svarade Stor på Treåringen, eller så svarade Stor och Treåringen på älven. Hmm...
Jag provade också det här som jag pratade om sist, att jag "stänger" kroppen när jag vill ha honom till mig. När jag hade kallat honom till mig, så stod jag intill hans huvud, och tittade ungefärligt åt samma håll, och sedan provade jag att "öppna och stänga" bröstet. Varje gång jag "öppnade" och rätade på mig, så vred han bort huvudet, och nästan backade, innan han kom tillbaka och undersökte, men han var mycket mer energisk och nästan tillbakadragen i sitt undersökande när jag var "öppen".
Spännande!