(eller inte, beroende på hur du ser det. Fortfarande för glömsk för bilder. Men! Nu har jag satt ett alarm för att påminna mig om att ta bilder ^^)
Men, eventuellt spännande planer på gång inför nästa torsdag - men det är mycket som ska falla på plats för att det ska gå i hamn, så jag ska inte pladdra allt för mycket här. Men, det handlar om ett skolarbete och stallet. Mer ska jag inte säga!
Men, fortsatt framgång - idag markerade Stor bara på att han inte ville i vänster varv eftersom att han var uttråkad och ville ut, inte för att det var obehagligt! Whoo!
I höger varv så markerade han på ovilja men inte smärta!
Många utropstecken nu, men jag är otroligt glad över det här. Markanta framsteg!
Dessutom var han en sådan jäkla myspropp så jag förstod rent inte.
När han gör rätt (just nu - när han gått ett varv runt mig) så bjuder jag in honom till mig för lite godis och vila. Det gör jag genom att backa två steg, med släpande fötter för att göra det tydligt, och så drar jag inte armarna mot bröstet. Det känns lite underligt att stänga kroppen för honom när jag vill att han ska komma till mig, men, det funkar väldigt väl, så vi kör på det.
Vanligtvis kommer han in, äter sitt godis, puttar runt mina händer lite, och sniffar mig i ansiktet, och sedan känner han sig klar och halvsover lite.
Idag så åt han, puttade och sniffade som vanligt, men istället för att halvsova, så valde han att ställa sig nära, som om han "kliade min manke". Och sedan fick jag klia och klappa på bog, bringa och hals utan att det blev för mycket. Åh!
Det är en väldigt "affectionate" ("kärleksfull") häst, men han är inte jättemycket för direkt kontakt från min sida. Han föredrar att utforska mina händer, eller mitt hår, eller ett vila huvudet/mulen mot mig. Jag ska allt som oftast inte röra så mycket vid honom, om det inte är mitt uppdrag, som när jag ska klia undersidan av huvudet, mellan ganascherna.
Nu har han också börjat stryka sidan av huvudet mot min arm när han är redo för att mysa en stund. Det är ett helt nytt beteende, och han gör det så otroligt mjukt och försiktigt (det första jag lär hästarna är att jag inte är ett träd - man kliar sig inte på mig, man ber mig att klia) att jag känner hjärtat svälla i bröstet på mig varenda gång. Mysgubbe!
Vi behövde verkligen den här pausen.
Nog för att vi lösjobbar en hel del även i vanliga fall, men med min fotled, och hans diffusa hälta, så har det verkligen blivit intensivträning i lösjobb - och det behövs uppenbarligen. Han vågar sällan vara så rak och tydlig i sin kommunikation med mig som han är nu, och han har aldrig varit så här mysig, åtminstone inte flera gånger i rad.
Om jag tänker gå tillbaka till att bara rida eller jobba i lina? Aldrig. (Förhoppningsvis.)
Jag älskar vem jag är just nu, med hästarna, och hur min filosofi ser ut. Såhär vill jag fortsätta utvecklas.
Men, eventuellt spännande planer på gång inför nästa torsdag - men det är mycket som ska falla på plats för att det ska gå i hamn, så jag ska inte pladdra allt för mycket här. Men, det handlar om ett skolarbete och stallet. Mer ska jag inte säga!
Men, fortsatt framgång - idag markerade Stor bara på att han inte ville i vänster varv eftersom att han var uttråkad och ville ut, inte för att det var obehagligt! Whoo!
I höger varv så markerade han på ovilja men inte smärta!
Många utropstecken nu, men jag är otroligt glad över det här. Markanta framsteg!
Dessutom var han en sådan jäkla myspropp så jag förstod rent inte.
När han gör rätt (just nu - när han gått ett varv runt mig) så bjuder jag in honom till mig för lite godis och vila. Det gör jag genom att backa två steg, med släpande fötter för att göra det tydligt, och så drar jag inte armarna mot bröstet. Det känns lite underligt att stänga kroppen för honom när jag vill att han ska komma till mig, men, det funkar väldigt väl, så vi kör på det.
Vanligtvis kommer han in, äter sitt godis, puttar runt mina händer lite, och sniffar mig i ansiktet, och sedan känner han sig klar och halvsover lite.
Idag så åt han, puttade och sniffade som vanligt, men istället för att halvsova, så valde han att ställa sig nära, som om han "kliade min manke". Och sedan fick jag klia och klappa på bog, bringa och hals utan att det blev för mycket. Åh!
Det är en väldigt "affectionate" ("kärleksfull") häst, men han är inte jättemycket för direkt kontakt från min sida. Han föredrar att utforska mina händer, eller mitt hår, eller ett vila huvudet/mulen mot mig. Jag ska allt som oftast inte röra så mycket vid honom, om det inte är mitt uppdrag, som när jag ska klia undersidan av huvudet, mellan ganascherna.
Nu har han också börjat stryka sidan av huvudet mot min arm när han är redo för att mysa en stund. Det är ett helt nytt beteende, och han gör det så otroligt mjukt och försiktigt (det första jag lär hästarna är att jag inte är ett träd - man kliar sig inte på mig, man ber mig att klia) att jag känner hjärtat svälla i bröstet på mig varenda gång. Mysgubbe!
Vi behövde verkligen den här pausen.
Nog för att vi lösjobbar en hel del även i vanliga fall, men med min fotled, och hans diffusa hälta, så har det verkligen blivit intensivträning i lösjobb - och det behövs uppenbarligen. Han vågar sällan vara så rak och tydlig i sin kommunikation med mig som han är nu, och han har aldrig varit så här mysig, åtminstone inte flera gånger i rad.
Om jag tänker gå tillbaka till att bara rida eller jobba i lina? Aldrig. (Förhoppningsvis.)
Jag älskar vem jag är just nu, med hästarna, och hur min filosofi ser ut. Såhär vill jag fortsätta utvecklas.