Idag (! Jag lär mig!) promenerade jag, Liten och Julia tillsammans. Planen var Milen, men efter bara någon kilometer in på "rundan" så hade Liten hunnit be om att få gå hem igen ungefärligt 32 gånger, så till slut hade jag inte hjärta att försöka övertala honom om att fortsätta gå. Han var väldigt stressad och upprörd, och ville inte finna sig till ro. Min tanke är att det var på grund av blåsten, som var ganska jobbig idag, men också att han visste att hemma i stallet hade han en höhög - när han vanligtvis bara får halm.
Han stressåt en del, där han bara kastade sig över varje död liten grästuva, och bara stängde av.
Så fort vi vände så var han visserligen uppe i varv, men gick tryggt mellan mig och Julia, med bogen precis bakom våra höfter, jättenöjd.
För att han skulle få någon sorts motion och aktivering så gick vi dock en omväg hem, som går åt andra hållet från den vi vanligtvis går. Det var lite jobbigt först, men efter ett tag föll han in i "the zone" och bara gick på. Han räknade också ut för att lovligt få äta. För jag tycker att de får göra lite vad de vill, så länge jag inte blir störd av det. så, om han vill äta, såä är det helt okej, så länge jag inte behöver stanna eller dra i honom. På slutet räknade han ut tekniken i att trava förbi oss, tills grimskaftet nästan var slut, stanna, äta, och så trava ikapp och förbi igen. Jag är stolt!
(När vi gick hemåt så gick vi längs "den stora bilvägen" där folk kör successivt mer och mer som as ju närmre stan man kommer, och då återgick han till att stressäta - när en bil passerade tvärdök han ner i närmsta tuva och stängde av igen. Stackars liten. )
Min uppskattade, jäkligt omatematiska uträkning är att vi borde ha gått någonstans 6-7 kilometer, i maklig takt.
Men, men, så är det!
(Min telefon har btw gett upp igen. Jag tog faktiskt bilder idag! Men, jag kommer inte åt dem för att min telefon inte vill vara med. Fantastiskt.)
Han stressåt en del, där han bara kastade sig över varje död liten grästuva, och bara stängde av.
Så fort vi vände så var han visserligen uppe i varv, men gick tryggt mellan mig och Julia, med bogen precis bakom våra höfter, jättenöjd.
För att han skulle få någon sorts motion och aktivering så gick vi dock en omväg hem, som går åt andra hållet från den vi vanligtvis går. Det var lite jobbigt först, men efter ett tag föll han in i "the zone" och bara gick på. Han räknade också ut för att lovligt få äta. För jag tycker att de får göra lite vad de vill, så länge jag inte blir störd av det. så, om han vill äta, såä är det helt okej, så länge jag inte behöver stanna eller dra i honom. På slutet räknade han ut tekniken i att trava förbi oss, tills grimskaftet nästan var slut, stanna, äta, och så trava ikapp och förbi igen. Jag är stolt!
(När vi gick hemåt så gick vi längs "den stora bilvägen" där folk kör successivt mer och mer som as ju närmre stan man kommer, och då återgick han till att stressäta - när en bil passerade tvärdök han ner i närmsta tuva och stängde av igen. Stackars liten. )
Min uppskattade, jäkligt omatematiska uträkning är att vi borde ha gått någonstans 6-7 kilometer, i maklig takt.
Men, men, så är det!
(Min telefon har btw gett upp igen. Jag tog faktiskt bilder idag! Men, jag kommer inte åt dem för att min telefon inte vill vara med. Fantastiskt.)