("ohövlig"/"ohyfsad"/"inte artig")
Jag inspireras själv ofta av Youtubers som lägger upp videor på sin frihetsdressyr och dylikt, och jag har mina specifika människor som jag följer extra noga - som vi alla har.
Men nu ikväll så hade jag lite att göra, och var inte riktigt redo att gå och lägga mig än, så jag scrollade runt lite i Bloglovin's föreslagssida. (Där hemsidan föreslår bloggar som de tror att jag gillar.)
Och visst, många är väldigt bra - jag får förslag på många "hippie-bloggar" inom hästhantering, jag undrar varför?
Men så trillade jag in på en blogg, som var helt vettig, och verkar ligga ganska nära mig filosofiskt, så det var ju bra. Men så tipsade hen om en youtuber som hon tyckte var helt underbar.
Och det måste man få tycka, jag ska inte säga att man inte får tycka om något så länge det inte är skadligt för någon!
(Själv satt jag och ifrågasatte en del saker, men det var rent filosofiskt, så det var inte i närheten av illa.)
Men så kommer vi till den där delen av videon, när man riktigt känner att nu ska de visa det allra svåraste och mest avancerade de kan- och så sitter jag där och tänker; "jaha?"
För för mig så är det där helt självklart.
Vi är alla olika, och vi möter alla olika utmaningar, så något som är lätt för dig, är det svåraste för oss - men ibland blir jag bara helt ställd.
För mig, så är det svåraste att få hästarna att ta egna initiativ, och jobba självständigt, men ändå tillsammans med mig. (T.ex., Stor; gå ut på en volt själv, Liten; tömköras)
Och det de visade på videon var att hen gick framför sin häst, och backade hästen i ett "L".
Och jag satt och tänkte, precis bara "jaha?"
För att backa i ett L är nog det enklaste jag skulle kunnat introducera som helt nytt, det som skulle gå snabbast att bemästra. För mig är det helt självklart, det gäller att lägga trycket rätt, och sedan flytta på trycket så att de följer det. Det är inte svårare än så.
Men det bevisar ju bara hur olika våra inställningar och filosofier är. För mig är det enklaste att bara lägga tryck och få en reaktion efter det, för vissa är det det allra svåraste.
(Det bevisar också att jag behöver en stor slice of humble pie, men det är ju en annan sak ^^)
(Varje gång jag ser sådana här videor, och känner att "jaha? Är det här svårt?" så drömmer jag om att göra en egen video, med Stor. Och det skulle knappaste vara ett problem, vi kan allt och en del till jämfört med vad några av de större kan - vad det beror på vet jag inte, att jag och Stor känt varandra längre kanske?
Men då är grejen den, att i många av videorna så visas väldigt extroverta hästar. Hästar som reagerar tydligt och fysiskt, som gillar att springa och röra sig, där allting händer fort och man kan se alltihop.
Stor är inte sådan. I just sådant här är han ganska introvert, på grund av hans "blyghet"/osäkerhet. Det gör att man måste vara tydlig, och vi kan inte visa några "flashiga" varvbyten eller halter, jag kan inte be honom att galoppera på en volt eftersom att energin skulle bli för stor och han skulle känna att han tog upp för mycket plats, jag kan inte be honom trava för länge på grund av tidigare nämnda platsosäkerhet, osv. Så visst, vi skulle kunna filma, och kunna visa precis hur vi gör. Men det skulle inte vara "flashigt". Och någon stans innerst inne vill man ju att alla bara ska titta på en och tänka "wow".
Men, det är ju osäkerhet som talar.
Det är kanske dags för en introvert häst att få synas också?)
Jag inspireras själv ofta av Youtubers som lägger upp videor på sin frihetsdressyr och dylikt, och jag har mina specifika människor som jag följer extra noga - som vi alla har.
Men nu ikväll så hade jag lite att göra, och var inte riktigt redo att gå och lägga mig än, så jag scrollade runt lite i Bloglovin's föreslagssida. (Där hemsidan föreslår bloggar som de tror att jag gillar.)
Och visst, många är väldigt bra - jag får förslag på många "hippie-bloggar" inom hästhantering, jag undrar varför?
Men så trillade jag in på en blogg, som var helt vettig, och verkar ligga ganska nära mig filosofiskt, så det var ju bra. Men så tipsade hen om en youtuber som hon tyckte var helt underbar.
Och det måste man få tycka, jag ska inte säga att man inte får tycka om något så länge det inte är skadligt för någon!
(Själv satt jag och ifrågasatte en del saker, men det var rent filosofiskt, så det var inte i närheten av illa.)
Men så kommer vi till den där delen av videon, när man riktigt känner att nu ska de visa det allra svåraste och mest avancerade de kan- och så sitter jag där och tänker; "jaha?"
För för mig så är det där helt självklart.
Vi är alla olika, och vi möter alla olika utmaningar, så något som är lätt för dig, är det svåraste för oss - men ibland blir jag bara helt ställd.
För mig, så är det svåraste att få hästarna att ta egna initiativ, och jobba självständigt, men ändå tillsammans med mig. (T.ex., Stor; gå ut på en volt själv, Liten; tömköras)
Och det de visade på videon var att hen gick framför sin häst, och backade hästen i ett "L".
Och jag satt och tänkte, precis bara "jaha?"
För att backa i ett L är nog det enklaste jag skulle kunnat introducera som helt nytt, det som skulle gå snabbast att bemästra. För mig är det helt självklart, det gäller att lägga trycket rätt, och sedan flytta på trycket så att de följer det. Det är inte svårare än så.
Men det bevisar ju bara hur olika våra inställningar och filosofier är. För mig är det enklaste att bara lägga tryck och få en reaktion efter det, för vissa är det det allra svåraste.
(Det bevisar också att jag behöver en stor slice of humble pie, men det är ju en annan sak ^^)
(Varje gång jag ser sådana här videor, och känner att "jaha? Är det här svårt?" så drömmer jag om att göra en egen video, med Stor. Och det skulle knappaste vara ett problem, vi kan allt och en del till jämfört med vad några av de större kan - vad det beror på vet jag inte, att jag och Stor känt varandra längre kanske?
Men då är grejen den, att i många av videorna så visas väldigt extroverta hästar. Hästar som reagerar tydligt och fysiskt, som gillar att springa och röra sig, där allting händer fort och man kan se alltihop.
Stor är inte sådan. I just sådant här är han ganska introvert, på grund av hans "blyghet"/osäkerhet. Det gör att man måste vara tydlig, och vi kan inte visa några "flashiga" varvbyten eller halter, jag kan inte be honom att galoppera på en volt eftersom att energin skulle bli för stor och han skulle känna att han tog upp för mycket plats, jag kan inte be honom trava för länge på grund av tidigare nämnda platsosäkerhet, osv. Så visst, vi skulle kunna filma, och kunna visa precis hur vi gör. Men det skulle inte vara "flashigt". Och någon stans innerst inne vill man ju att alla bara ska titta på en och tänka "wow".
Men, det är ju osäkerhet som talar.
Det är kanske dags för en introvert häst att få synas också?)
Stors favoritsyssla i världen. Att bara få gå bakom någon, bara följa, inte tänka, inte ta ansvar, och få andas lite på dem. | Första gången vi gör bakdelsvändningar från marken. Här visar jag vad jag vill att han gör, det är därför jag håller i den hemmagjorda halsringen. Nästa steg är ju naturligtvis att göra det utan att hålla i honom, när han känner sig trygg med det. |