Det var halt som as i måndags när jag skulle träna Liten, och han har uppenbarligen ingen egen balans, alls. Det riktigt kliar i huden på mig efter en hovrasp, och att få raspa till hovarna själv, så som jag vill ha det - men eftersom att jag varken är utbildad, eller ens har hört mig för med ägaren, så kommer det icke att hända. (Betyder dock inte att det inte kliar i mig :D)
Jag hade Julia med mig, och det var otroligt halkigt, så jag halkade på rumpan en gång innan jag ens hade tagit mig in i stallet.
Snabb ryktning, där jag upptäckte ett litet sår på ena bakhasen, och fick springa in i boningshuset för att få lite bomull för att rengöra det med. Inte dramatiskt alls, det hade runnit en liten smal rännil, och såret såg lite suspekt ut som ett lätt broddtramp (morrar åt Hagkompisen - för Liten är ju oskodd).
Mitt i alltihop kom Ägarens två döttrar ut i stallet och skulle titta på, så det blev till att lite snabbt slänga på en grimma på Liten, och knyta fast honom i gallret. Vi vill ju inte lära barnen några dumheter, eller hur? Jag glömde faktiskt bara bort en gång att man inte får gå bakom hästen, men jag tror att barnen tittade på Kossan precis då, peppar peppar.
Väl ute på banan - som är gigantiskt och helt underbart upplyst, jag vet inte om jag har sagt det? - så var lite drygt halva en isbana, där Liten klättrade på snövallen för att slippa, men det var ändå en liten bit som var lagom snöig, så där höll vi till.
Som uppvärmning så gick jag igenom lite grann hur jag filosoferar när det kommer till att träna från marken, bland annat jobbade vi mycket med kroppspositionering på volter.
Lite svårt var det, och det kan jag förstå, men på sportlovet så ska hon rida dit sin medryttarhäst, så ska vi släppa honom lös, så ska jag hålla en mer ordentlig lektion.
Efter det, så (fick han gå lös en stund, och han är så modig, så modig, min lilla, lilla fjös. Lekte med hinkar och stoppade ner hela huvudet i dem, välte dem och reste upp dem igen, ryckte och flyttade i dem, gick mellan dem, puttade på dem med hoven, och, bara, åh!) miljötränade vi lite mer. Jag strök på honom med en Ica-kasse som egentligen var från Coop och lekte runt med den - gick med den "i koppel", hade den på huvudet, flög drake med den... Har jag sagt att Liten jagar grejer som släpar på marken? För han springer med mulen tryckt mot baken en halvmeter bakom föremålet, helt fokuserad. Fjös.
Sedan gick Julia ett par varv på snörutan med honom, så gick jag bakom med kassen i en lina. Gick hur bra som helst, han tittade lite i ögonvrån bara.
Sedan upprepades alltihop med en spånförpackning i plast.
Sedan upprepades allting med en mineralhink. Den var faktiskt lite läskig, och när jag skulle ta både honom och hinken samtidigt ett varv, då ville han trava iväg från den, så då bad jag om halt och så fick han en godis medan jag skramlade lite med hinken, och sedan gick vi till grinden.
Har jag berättat hur mycket jag älskar denna komplexa, okomplicerade ponnyn?
Jag hade Julia med mig, och det var otroligt halkigt, så jag halkade på rumpan en gång innan jag ens hade tagit mig in i stallet.
Snabb ryktning, där jag upptäckte ett litet sår på ena bakhasen, och fick springa in i boningshuset för att få lite bomull för att rengöra det med. Inte dramatiskt alls, det hade runnit en liten smal rännil, och såret såg lite suspekt ut som ett lätt broddtramp (morrar åt Hagkompisen - för Liten är ju oskodd).
Mitt i alltihop kom Ägarens två döttrar ut i stallet och skulle titta på, så det blev till att lite snabbt slänga på en grimma på Liten, och knyta fast honom i gallret. Vi vill ju inte lära barnen några dumheter, eller hur? Jag glömde faktiskt bara bort en gång att man inte får gå bakom hästen, men jag tror att barnen tittade på Kossan precis då, peppar peppar.
Väl ute på banan - som är gigantiskt och helt underbart upplyst, jag vet inte om jag har sagt det? - så var lite drygt halva en isbana, där Liten klättrade på snövallen för att slippa, men det var ändå en liten bit som var lagom snöig, så där höll vi till.
Som uppvärmning så gick jag igenom lite grann hur jag filosoferar när det kommer till att träna från marken, bland annat jobbade vi mycket med kroppspositionering på volter.
Lite svårt var det, och det kan jag förstå, men på sportlovet så ska hon rida dit sin medryttarhäst, så ska vi släppa honom lös, så ska jag hålla en mer ordentlig lektion.
Efter det, så (fick han gå lös en stund, och han är så modig, så modig, min lilla, lilla fjös. Lekte med hinkar och stoppade ner hela huvudet i dem, välte dem och reste upp dem igen, ryckte och flyttade i dem, gick mellan dem, puttade på dem med hoven, och, bara, åh!) miljötränade vi lite mer. Jag strök på honom med en Ica-kasse som egentligen var från Coop och lekte runt med den - gick med den "i koppel", hade den på huvudet, flög drake med den... Har jag sagt att Liten jagar grejer som släpar på marken? För han springer med mulen tryckt mot baken en halvmeter bakom föremålet, helt fokuserad. Fjös.
Sedan gick Julia ett par varv på snörutan med honom, så gick jag bakom med kassen i en lina. Gick hur bra som helst, han tittade lite i ögonvrån bara.
Sedan upprepades alltihop med en spånförpackning i plast.
Sedan upprepades allting med en mineralhink. Den var faktiskt lite läskig, och när jag skulle ta både honom och hinken samtidigt ett varv, då ville han trava iväg från den, så då bad jag om halt och så fick han en godis medan jag skramlade lite med hinken, och sedan gick vi till grinden.
Har jag berättat hur mycket jag älskar denna komplexa, okomplicerade ponnyn?