...I en högre form.
Jag är ganska konservativ när det gäller det här. Ganska ordentligt konservativ, om jag ska specificera.
Om jag ska beskriva min "rid-filosofi", så måste jag verkligen säga att jag lutar starkt mot "klassisk dressyr", i Will Faeber/Arttoride's version.
Där jobbar man sjukt mycket i lång och låg form - först i longering, och sedan uppsuttet. Det handlar om att man ska lära hästen att gå avslappnat och eftergivet i kroppen, med ordentliga tramp bak, stort och tydligt svingande rygg och lätt och luftiga framben. Lättaste vägen att få fram det här, snabbt och enkelt, utan att hästen fuskar, är att få honom att gå lång och låg - ordentligt lång och låg.
Den här videon är just från Will Faeber (Faerber?), där han visar "The Perfect Stretch" på sin huvudtränare Amber, och hennes häst Legolas. (Varning! Engelskt tal. Det går bra att titta ändå, bara för att se hästen.) Just Amber och Legolas har jag följt ett tag, eftersom att man fått följa deras utveckling ganska tydligt, och inte desto mindre för att Legolas är helt gudomligt snygg.
(Den här videon filmades för lite drygt ett år sedan, och det finns ett par fler videor på ekipaget ute på deras kanal. Där har han filmat hela ridpass, så man får se hur de jobbar "på riktigt". Särskilt de senare videorna är jättebra, men man vill helst se dem i den ordning de kommer.
Sök på Amber and Legolas ArtToRide, så borde ni komma rätt.)
Jag är ganska konservativ när det gäller det här. Ganska ordentligt konservativ, om jag ska specificera.
Om jag ska beskriva min "rid-filosofi", så måste jag verkligen säga att jag lutar starkt mot "klassisk dressyr", i Will Faeber/Arttoride's version.
Där jobbar man sjukt mycket i lång och låg form - först i longering, och sedan uppsuttet. Det handlar om att man ska lära hästen att gå avslappnat och eftergivet i kroppen, med ordentliga tramp bak, stort och tydligt svingande rygg och lätt och luftiga framben. Lättaste vägen att få fram det här, snabbt och enkelt, utan att hästen fuskar, är att få honom att gå lång och låg - ordentligt lång och låg.
Den här videon är just från Will Faeber (Faerber?), där han visar "The Perfect Stretch" på sin huvudtränare Amber, och hennes häst Legolas. (Varning! Engelskt tal. Det går bra att titta ändå, bara för att se hästen.) Just Amber och Legolas har jag följt ett tag, eftersom att man fått följa deras utveckling ganska tydligt, och inte desto mindre för att Legolas är helt gudomligt snygg.
(Den här videon filmades för lite drygt ett år sedan, och det finns ett par fler videor på ekipaget ute på deras kanal. Där har han filmat hela ridpass, så man får se hur de jobbar "på riktigt". Särskilt de senare videorna är jättebra, men man vill helst se dem i den ordning de kommer.
Sök på Amber and Legolas ArtToRide, så borde ni komma rätt.)
Det här gör ju att jag vill att de hästar jag rider är stabila i den långa-låga formen, innan jag börjar plocka upp dem i en högre form, och även då så gör jag det väldigt mesigt.
Med Stor så jobbar vi fortfarande på att komma ner i formen och vara stabil där - han är helt enkelt inte van vid det. Men! Nu har jag börjat få honom att komma dit från marken, så det är ju en stooor framgång för min del. Annars kan jag få honom att "dutta ner" huvudet korta, korta ögonblick ibland, om vi jobbar tillräckligt hårt på det.
Med Liten däremot. Herrejävlar! Första gången som jag hade tömmar på honom, när Julia ledde, så hade han ju huvudet "neråt". Jag berättade att han var lite intressant att styra, eftersom att han hade en del egen vilja, och Julia berättade ett tips, att man skulle se på hästens öron, vars han ville gå.
Jag skrattade gott åt det, och berättade om jag ens kunde se toppen på öronen så hade det varit lugnt - men det gjorde jag inte!
Här gör vi något otroligt svårt, för första gången - vi tömkör på "självständiga spår, utan ledare". Det här är alltså helt nytt. Och vad gör han, om inte tar ner huvudet? Vi har inget genomtramp att ens nämna, och heller inget sving över ryggen, men vi har en trygg ponny som litar på mig och Julia - och som tänker ta sig igenom den här kluringen, inget snack om saken.
Han är egentligen inte orolig - bara frågvis.
En livrädd häst, som springer från en björn, han kommer ju knappast att springa med huvudet sänkt så här, så jag är mycket väl medveten om att det sänkta huvudet inte bara är fysiskt - det är även mentalt eftersom att det sätter hästen i en "vulnerable" position, och därför kräver jag det aldrig. Jag ber om det, ja, men jag kräver det aldrig.