Igår red vi på banan i kraftigt snöfall som var ordentligt blött.
När det är blött ute ska vi helst inte ha sadeln, eftersom att den är bra fuktkänslig, så för mig betyder det att jag rider barbacka. Snöar det mycket tar jag ofta också det här fleecetäcket, som i princip aldrig används, så det gör inget att det blir blött.
Idag gjorde jag också en "hemmagjord voltigegjord" av hans tömkörningsgjord och ett par snappknäppestyglar.
När det är blött ute ska vi helst inte ha sadeln, eftersom att den är bra fuktkänslig, så för mig betyder det att jag rider barbacka. Snöar det mycket tar jag ofta också det här fleecetäcket, som i princip aldrig används, så det gör inget att det blir blött.
Idag gjorde jag också en "hemmagjord voltigegjord" av hans tömkörningsgjord och ett par snappknäppestyglar.
Jag red på min blå grimma, och tog de långa tyglarna från pelhamet, och så övade vi på att rida på rösten. Gick relativt bra!
Problemet var ju att jag för det första var lite nervös, och ville hålla i spännet på tyglarna, bara för att de inte skulle falla över huvudet på något vänster, och då råkade jag ju ge signaler som jag inte menade att ge, som störde vår kommunikation.
Ett annat problem var att jag var själv, så då kunde jag inte stänga grinden in till ridbanan, vilket gjorde att han hela tiden sögs dit, så att jag fick ta i tyglarna och vara lite småarg på honom lite nu och då, så att han inte skulle smita ut. Tramshäst.
Men halter från skritt gick bra - och jag såg till att ge ett par godisbitar när vi stod still, för att förstärka det - och avsaktning från trav till skritt gick relativt bra. Återigen, jag tror att det blir bättre när jag inte har tyglar att oroa mig om, och när vi kan stänga grinden.
När jag till slut kunde slappna av och sluta oroa mig för tyglarna - dvs när han hade busat av sig - och kunde släppa dem helt, så gick han hur fint som helst! Ryggen ordentligt lyft, långa fina steg, och så började huvudet dala, till en punkt när de han började närma sig knäna med mulen - även i traven! Där gav vi oss, och så fick han mycket beröm.
Alla Grabbarna fick komma in när jag kom till stallet där vid fem, och det var ju sjukt spännande enligt Stor. :D
Problemet var ju att jag för det första var lite nervös, och ville hålla i spännet på tyglarna, bara för att de inte skulle falla över huvudet på något vänster, och då råkade jag ju ge signaler som jag inte menade att ge, som störde vår kommunikation.
Ett annat problem var att jag var själv, så då kunde jag inte stänga grinden in till ridbanan, vilket gjorde att han hela tiden sögs dit, så att jag fick ta i tyglarna och vara lite småarg på honom lite nu och då, så att han inte skulle smita ut. Tramshäst.
Men halter från skritt gick bra - och jag såg till att ge ett par godisbitar när vi stod still, för att förstärka det - och avsaktning från trav till skritt gick relativt bra. Återigen, jag tror att det blir bättre när jag inte har tyglar att oroa mig om, och när vi kan stänga grinden.
När jag till slut kunde slappna av och sluta oroa mig för tyglarna - dvs när han hade busat av sig - och kunde släppa dem helt, så gick han hur fint som helst! Ryggen ordentligt lyft, långa fina steg, och så började huvudet dala, till en punkt när de han började närma sig knäna med mulen - även i traven! Där gav vi oss, och så fick han mycket beröm.
Alla Grabbarna fick komma in när jag kom till stallet där vid fem, och det var ju sjukt spännande enligt Stor. :D