Idag är det en vecka och en dag sedan jag skrev sist - och jag är inte här för att skriva om veckan som gått. Nej, det gör jag när jag är hemma vid mina egna dator, som jag trivs med, och framförallt litar på.
Tills dess, så får ni ta till godo på det här.
Jag är uppe hos mormor och morfar, och hundarna.
När jag är här så tar jag en del av ansvaret för hundarna, för att ge mormor och morfar en mini-staycation ^^
Det betyder, att igår när jag kom, så for vi ut på en sparktur, jag och hundarna. Först ut var Krigardrottningen, för att hon tar mindre energi och är mer av en "uppvärmning", men också för att göraMellan avundsjuk, för att få honom att dra mer effektivt.
Det gick väl helt okej med Drottningen! Vi körde neröver, mot "Stan", och jag drattade bara omkull en gång! Det var packade snö där jag körde på vägen, och hon fick syn på något när vi är på väg nerför backen, och börjar dra på ett sätt som jag är oroad över att det är ett "försteg" till en sådan desperation att jag inte får stopp på henne, så jag försöker ganska fort och snabbt stanna sparken, genom att sätta ner foten. Och jag har broddar fastspända, så för mig är det lugnt. Sparken, däremot, med plast"skivor" på medarna, för att den ska glida snällare över asfalt/grus... Så vi får rätt in i snödrivan. Men, ingen skada skedd, Drottningen stannade, sparken är oskadd, jag blev inte mer än lite snöig, så vi kör vidare.
Vi körde ungefär 30-40 minuter, om jag läste klockan rätt.
Sedan tar jag Mellan. Vi kör uppöver, eftersom att den sidan är upplyst längre (några kilometer), och jag förväntar mig att han orkar mer. Jajamen. Vi kör tills gatlysena tar slut, och sedan vänder vi. På hemvägen är han, som alltid, lite spak, inte alls med samma tryck. Jag sparkar på, berömmer varje antydan till att lägga vikt i selen, och så kör vi. Och, precis som förväntat, så nerförsbacken förbi huset, så ser han sin chans. Om han springer fort nog förbi, så kanske han slipper gå hem?
För att förtydliga, man kan i alla lägen stoppa honom med röstkommandon, även när han vill susa förbi, så det handlar inte om det.
Jag manar på, för jag känner honom väl nog för att veta att han inte är klar med att springa.
Så vi susar förbi huset i hög fart, och kör ett par kilometer även åt det hållet. Körde vi totalt kanske 8-12 kilometer?
Tills dess, så får ni ta till godo på det här.
Jag är uppe hos mormor och morfar, och hundarna.
När jag är här så tar jag en del av ansvaret för hundarna, för att ge mormor och morfar en mini-staycation ^^
Det betyder, att igår när jag kom, så for vi ut på en sparktur, jag och hundarna. Först ut var Krigardrottningen, för att hon tar mindre energi och är mer av en "uppvärmning", men också för att göraMellan avundsjuk, för att få honom att dra mer effektivt.
Det gick väl helt okej med Drottningen! Vi körde neröver, mot "Stan", och jag drattade bara omkull en gång! Det var packade snö där jag körde på vägen, och hon fick syn på något när vi är på väg nerför backen, och börjar dra på ett sätt som jag är oroad över att det är ett "försteg" till en sådan desperation att jag inte får stopp på henne, så jag försöker ganska fort och snabbt stanna sparken, genom att sätta ner foten. Och jag har broddar fastspända, så för mig är det lugnt. Sparken, däremot, med plast"skivor" på medarna, för att den ska glida snällare över asfalt/grus... Så vi får rätt in i snödrivan. Men, ingen skada skedd, Drottningen stannade, sparken är oskadd, jag blev inte mer än lite snöig, så vi kör vidare.
Vi körde ungefär 30-40 minuter, om jag läste klockan rätt.
Sedan tar jag Mellan. Vi kör uppöver, eftersom att den sidan är upplyst längre (några kilometer), och jag förväntar mig att han orkar mer. Jajamen. Vi kör tills gatlysena tar slut, och sedan vänder vi. På hemvägen är han, som alltid, lite spak, inte alls med samma tryck. Jag sparkar på, berömmer varje antydan till att lägga vikt i selen, och så kör vi. Och, precis som förväntat, så nerförsbacken förbi huset, så ser han sin chans. Om han springer fort nog förbi, så kanske han slipper gå hem?
För att förtydliga, man kan i alla lägen stoppa honom med röstkommandon, även när han vill susa förbi, så det handlar inte om det.
Jag manar på, för jag känner honom väl nog för att veta att han inte är klar med att springa.
Så vi susar förbi huset i hög fart, och kör ett par kilometer även åt det hållet. Körde vi totalt kanske 8-12 kilometer?