Så för att distrahera mig själv, så kan jag passa på att skriva om i torsdags.
Efter mycket om och men - och en extremt spännande onsdag - så fick jag med mig Julia ut till Firm.
Ganska omgående så hämtade vi in Firm, ryktade och "stretchade"/skakade lös lite spänningar, selade och körde ut.
Återigen, svårare att dirigera Julia än hästen ^^
Otroligt ointressant körtur, men otroligt skönt att äntligen få köra själv.
Vi började med att en bit av vägen längs Kanalen så fick han rejsa lite grann i trav.
Det var däremot spännande, för när jag väl satt i en vagn bakom honom, så kunde jag verkligen se hur kroppen arbetade mellan vanlig trav och rejs, och framför allt hur han verkligen samlade ihop och sänkte bakdelen när han tryckte ifrån.
Vi körde Kanalen runt, och fortsatte en bit förbi bron, innan vi vände, och efter lite konsultering med Julia, så körde vi över bron, hemåt, men istället för att gå nerför backen hem, så ledde jag honom tillbaka mot raksträckan, för lite mer travarbete.
Som sagt, så är han fortfarande öm, och vi diskuterade huruvida vi skulle fortsätta på södra sidan där det är grusigare, och härda sulorna lite mer, eller om vi skulle gå över på norra sidan, där det är sandigare, så att han kunde få springa av sig lite mer energi.
Vi valde Norra.
Han fick rejsa nästan hela vägen till Kraftverket, och ungefär en tredjedel av hemvägen. Sista rejset var han nog ganska trött, för där slog han över lite grann i galopp. Då visste jag inte om det gick eller om han fick det, så jag gjorde det Ägaren skulle ha gjort - och bromsade.
Nu har jag gjort lite egen efterforskning, och har kommit fram till att om han bjuder på galopp och känner sig trygg i galopp framför vagn, så ska jag kanske använda vagnen för att försöka träna vänstergaloppen.
Lite synd är, att han har bara en travsele. Han har alltså varken brösta att dra med, eller baksele att bromsa med. Just när vi körde så fuskade jag lite, och spände den brösta han har (fast brösta) till skackeln, men i och med att det blir så stumt och jag var otroligt rädd för skav, så fick han bara ha det så upp till Kanalen, för där har vi två brantare backar, som jag kände att jag ville hjälpa honom uppför.
Väl tillbaka i stallet så hittade jag en teddypadd, och tänker nog lägga den under bröstan, mot bringan, och då låta honom ha bröstan fastspänd i skackeln hela tiden.
Tankar på det?
Jag måste också bara påpeka, hur förbenat trevligt det är med en häst, som jag kan smacka på, och låta honom själv välja om han vill ta det som en skrittökning eller en travsignal, och oavsett vad han väljer, så kan jag låta honom gå på hellånga tömmar, med händerna i knät. Han är så otroligt trevlig, min stor-trams!
Dock så hade vi lite diskussioner på hemvägen, om huruvida vi skulle trava eller skritta. (Jag sa skritt, han sa trav.) Det minns jag att vi hade i början när jag fick börja rida ut också, och det tog sig ju fint, så om ett tag ska vi inte ha några problem med det heller.
(Det är ju en hellpåtsikes stor skillnad mellan hur jag och Ägaren kör, och det här är första gången som jag har kört såsom jag vill, och han reagerade inte ens. Han tog det bara med ro. Det är därför jag inte oroar mig över om jag kan köra bettlöst eller inte, om jag kan prova galoppera eller inte, eller om jag bara kan hiva mig ut och slänga tömmarna till Julia eller inte. Mysigt!)
Nu har jag slösat en halvtimme, så nu är det bara 15 timmar kvar!
Efter mycket om och men - och en extremt spännande onsdag - så fick jag med mig Julia ut till Firm.
Ganska omgående så hämtade vi in Firm, ryktade och "stretchade"/skakade lös lite spänningar, selade och körde ut.
Återigen, svårare att dirigera Julia än hästen ^^
Otroligt ointressant körtur, men otroligt skönt att äntligen få köra själv.
Vi började med att en bit av vägen längs Kanalen så fick han rejsa lite grann i trav.
Det var däremot spännande, för när jag väl satt i en vagn bakom honom, så kunde jag verkligen se hur kroppen arbetade mellan vanlig trav och rejs, och framför allt hur han verkligen samlade ihop och sänkte bakdelen när han tryckte ifrån.
Vi körde Kanalen runt, och fortsatte en bit förbi bron, innan vi vände, och efter lite konsultering med Julia, så körde vi över bron, hemåt, men istället för att gå nerför backen hem, så ledde jag honom tillbaka mot raksträckan, för lite mer travarbete.
Som sagt, så är han fortfarande öm, och vi diskuterade huruvida vi skulle fortsätta på södra sidan där det är grusigare, och härda sulorna lite mer, eller om vi skulle gå över på norra sidan, där det är sandigare, så att han kunde få springa av sig lite mer energi.
Vi valde Norra.
Han fick rejsa nästan hela vägen till Kraftverket, och ungefär en tredjedel av hemvägen. Sista rejset var han nog ganska trött, för där slog han över lite grann i galopp. Då visste jag inte om det gick eller om han fick det, så jag gjorde det Ägaren skulle ha gjort - och bromsade.
Nu har jag gjort lite egen efterforskning, och har kommit fram till att om han bjuder på galopp och känner sig trygg i galopp framför vagn, så ska jag kanske använda vagnen för att försöka träna vänstergaloppen.
Lite synd är, att han har bara en travsele. Han har alltså varken brösta att dra med, eller baksele att bromsa med. Just när vi körde så fuskade jag lite, och spände den brösta han har (fast brösta) till skackeln, men i och med att det blir så stumt och jag var otroligt rädd för skav, så fick han bara ha det så upp till Kanalen, för där har vi två brantare backar, som jag kände att jag ville hjälpa honom uppför.
Väl tillbaka i stallet så hittade jag en teddypadd, och tänker nog lägga den under bröstan, mot bringan, och då låta honom ha bröstan fastspänd i skackeln hela tiden.
Tankar på det?
Jag måste också bara påpeka, hur förbenat trevligt det är med en häst, som jag kan smacka på, och låta honom själv välja om han vill ta det som en skrittökning eller en travsignal, och oavsett vad han väljer, så kan jag låta honom gå på hellånga tömmar, med händerna i knät. Han är så otroligt trevlig, min stor-trams!
Dock så hade vi lite diskussioner på hemvägen, om huruvida vi skulle trava eller skritta. (Jag sa skritt, han sa trav.) Det minns jag att vi hade i början när jag fick börja rida ut också, och det tog sig ju fint, så om ett tag ska vi inte ha några problem med det heller.
(Det är ju en hellpåtsikes stor skillnad mellan hur jag och Ägaren kör, och det här är första gången som jag har kört såsom jag vill, och han reagerade inte ens. Han tog det bara med ro. Det är därför jag inte oroar mig över om jag kan köra bettlöst eller inte, om jag kan prova galoppera eller inte, eller om jag bara kan hiva mig ut och slänga tömmarna till Julia eller inte. Mysigt!)
Nu har jag slösat en halvtimme, så nu är det bara 15 timmar kvar!