Här var det ett tag sedan jag var inne. I snart en månad har vi bott på skolan, och ingen uppdatering har kommit.
Snabbt kan jag väl bara berätta om "sista" besöken hos Liten och Stor. Med Liten så tömkörde jag längs byavägen. Och det här med unghästvila - det är bra grejer. Underbart stabil liten kille, som tog uppgiften med ro och samarbetsvillighet - tills jag pushade för långt. Då var han trött och slut, och ville inte alls göra någonting. Så då ledde jag honom hem.
Otroligt snäll i boxen - trots att vi inte setts på hela sommaren så visste han precis vad jag ville, och utförde det finfint. Finaste lilla killen.
Sen Stor då. Jag var dyngsjuk. Helt galet sjuk, bara skakade och svettades. Mamma förbarmade sig över mig, och skjutsade ut mig, och naturligtvis var Bäbis med. Väl i stallet så skulle jag ju bara rykta, och mamma bestämde sig för att ta med Arrak på en promenad. Men... Att bara rykta hade varken jag eller Stor ro för.
Så, jag sadlade på.
Till 80% skritt, men lite trav, och lite galopp. Vi gick verkligen back to the basics, och fokus var, förutom lösgjordhet i bakdelen (och allmänt) - stöd på yttertygeln. Verkligen ingenting mer. Jag red på stallgrimman, naturligtvis, och bara erbjöd stöd i yttertygeln. (Erbjöd. Jag tvingade honom inte på något sätt.) När han hade landat hyfsat där, så provade jag att släppa innertygel och -stigbygel, och bara rida på yttersidan. Gick sådär, men långt över förväntan! Mycket stolt - och mycket ridsugen!
Men, ja. Den fjortonde augusti så satte vi oss i bilen, och började köra ner.
Samma dag, fast tidigare på morgonen, så skjutsade mammas man in oss till stan (<3) och så satt vi ute på uteserveringen till stans enda indiska restaurant och åt lunch tillsammans med far och hans sambo. Där sa jag adjö till sambon som skulle tillbaka till jobbet, och så gick jag och far till Konstgräsplan och lät Bäbis leka. Han sprang ungefär 4 varv, och sedan la han sig demonstrativt på min väska. Då gick vi tillbaka, och så kom mammas man och hämtade oss igen.
Sen åkte vi vidare. Från att inte kunna åka bil i mer än någon minut utan att pipa - till att åka bil 13 timmar utan ett enda pip, ja, det gick på en dag. Vad som hände vet jag inte riktigt.
Hur som haver. 3 veckor har vi gått i skola, och jag ligger och skriver det här på en av mina 2 håltimmar i veckan. Rummet är fint, om än litet, och Bäbis trivs bra. Han har klarat att vara ensam under dagarna finfint, och jag är mycket imponerad.
Dock är det mycket som verkar ha försvunnit i flytten. Hans koppelgående. Hans lydnadskunskaper. Hans ignorans över fåglar och katter. Hans passivitetsträning.
Mest verkar han ha lärt sig olater här, men en flytt är ju en stor stress - och den här skolan i allmänhet är nog väldigt stressande, med oändligt mycket folk och andra hundar. Vi jobbar på med hundmöten och koppelgående, och hoppas att det ska lösa sig snart.
Nästa vecka kommer M's hund, som vi hoppas ska bli Bäbis nya bästis. En whippet på 5 (?) år. Blir de kompisar, ja, då ska de få sitta tillsammans i en hundgård nere i hundhuset under dagarna, så slipper han ligga ensam inne och instängd hela tiden. Om vi har tur. Håll tummarna för mig!
(Igår lagade jag riktigt mat för första gången, alltså inte bara värma köttbullar och makaroner. Nej, det blev en vegeterisk currygryta - surprise - med äpple, morot, blomkål, broccoli, spenat och röda linser. Det blev riktigt gott och mättande. Och så råkade jag tydligen göra 11 portioner. :S)
Snabbt kan jag väl bara berätta om "sista" besöken hos Liten och Stor. Med Liten så tömkörde jag längs byavägen. Och det här med unghästvila - det är bra grejer. Underbart stabil liten kille, som tog uppgiften med ro och samarbetsvillighet - tills jag pushade för långt. Då var han trött och slut, och ville inte alls göra någonting. Så då ledde jag honom hem.
Otroligt snäll i boxen - trots att vi inte setts på hela sommaren så visste han precis vad jag ville, och utförde det finfint. Finaste lilla killen.
Sen Stor då. Jag var dyngsjuk. Helt galet sjuk, bara skakade och svettades. Mamma förbarmade sig över mig, och skjutsade ut mig, och naturligtvis var Bäbis med. Väl i stallet så skulle jag ju bara rykta, och mamma bestämde sig för att ta med Arrak på en promenad. Men... Att bara rykta hade varken jag eller Stor ro för.
Så, jag sadlade på.
Till 80% skritt, men lite trav, och lite galopp. Vi gick verkligen back to the basics, och fokus var, förutom lösgjordhet i bakdelen (och allmänt) - stöd på yttertygeln. Verkligen ingenting mer. Jag red på stallgrimman, naturligtvis, och bara erbjöd stöd i yttertygeln. (Erbjöd. Jag tvingade honom inte på något sätt.) När han hade landat hyfsat där, så provade jag att släppa innertygel och -stigbygel, och bara rida på yttersidan. Gick sådär, men långt över förväntan! Mycket stolt - och mycket ridsugen!
Men, ja. Den fjortonde augusti så satte vi oss i bilen, och började köra ner.
Samma dag, fast tidigare på morgonen, så skjutsade mammas man in oss till stan (<3) och så satt vi ute på uteserveringen till stans enda indiska restaurant och åt lunch tillsammans med far och hans sambo. Där sa jag adjö till sambon som skulle tillbaka till jobbet, och så gick jag och far till Konstgräsplan och lät Bäbis leka. Han sprang ungefär 4 varv, och sedan la han sig demonstrativt på min väska. Då gick vi tillbaka, och så kom mammas man och hämtade oss igen.
Sen åkte vi vidare. Från att inte kunna åka bil i mer än någon minut utan att pipa - till att åka bil 13 timmar utan ett enda pip, ja, det gick på en dag. Vad som hände vet jag inte riktigt.
Hur som haver. 3 veckor har vi gått i skola, och jag ligger och skriver det här på en av mina 2 håltimmar i veckan. Rummet är fint, om än litet, och Bäbis trivs bra. Han har klarat att vara ensam under dagarna finfint, och jag är mycket imponerad.
Dock är det mycket som verkar ha försvunnit i flytten. Hans koppelgående. Hans lydnadskunskaper. Hans ignorans över fåglar och katter. Hans passivitetsträning.
Mest verkar han ha lärt sig olater här, men en flytt är ju en stor stress - och den här skolan i allmänhet är nog väldigt stressande, med oändligt mycket folk och andra hundar. Vi jobbar på med hundmöten och koppelgående, och hoppas att det ska lösa sig snart.
Nästa vecka kommer M's hund, som vi hoppas ska bli Bäbis nya bästis. En whippet på 5 (?) år. Blir de kompisar, ja, då ska de få sitta tillsammans i en hundgård nere i hundhuset under dagarna, så slipper han ligga ensam inne och instängd hela tiden. Om vi har tur. Håll tummarna för mig!
(Igår lagade jag riktigt mat för första gången, alltså inte bara värma köttbullar och makaroner. Nej, det blev en vegeterisk currygryta - surprise - med äpple, morot, blomkål, broccoli, spenat och röda linser. Det blev riktigt gott och mättande. Och så råkade jag tydligen göra 11 portioner. :S)