Mini-update!
¤ Otroligt ont igen, men hey, jag är van, jag kör på. (Tyvärr kunde jag dock inte vara med på gympan igen, vilket var jättesynd, för jag skulle behöva göra klart dansen.)
¤ Julia har hittat mina koner! (Jag glömde dem där före vintern, men nu har de töat fram ur någon snödriva, så nu jäklarns!)
¤ Min skyddskärm och SIM-kortslucka har kommit idag, så nu jäklar ska jag ha en telefon!
¤ Min moppe drar åt höger igen. :/
(Read more-knappen är precis under det här, i högra hörnet. Den syns knappt, vilket är väldigt tråkigt :( - Förresten, pun unintended!)
¤ Otroligt ont igen, men hey, jag är van, jag kör på. (Tyvärr kunde jag dock inte vara med på gympan igen, vilket var jättesynd, för jag skulle behöva göra klart dansen.)
¤ Julia har hittat mina koner! (Jag glömde dem där före vintern, men nu har de töat fram ur någon snödriva, så nu jäklarns!)
¤ Min skyddskärm och SIM-kortslucka har kommit idag, så nu jäklar ska jag ha en telefon!
¤ Min moppe drar åt höger igen. :/
(Read more-knappen är precis under det här, i högra hörnet. Den syns knappt, vilket är väldigt tråkigt :( - Förresten, pun unintended!)
Japp, det var dagens mini-update.
Nu till ridlektionen igår!
Jag hade Elvis, vilket ju lät jättekul. Vi hade markarbete (dvs, förarbete inför hoppning, inte den sortens markarbete jag tänker på), och det var kanske inte drömmer för mig, men äsch.
Förra veckan var han ju nästan överjävlig i markhanteringen, om man får säga så. Sådär storhästsvalpig strl XL, och riktig ridskolehäst, som aldrig riktigt får lära sig, bara blir bestraffad när det blir fel. Han tyckte att det var helt lugnt om jag ville stå och stampa med foten i golvet, han behövde ju inte bry sig. (Som jämförelse - när jag stampar med foten i backen, om än så bara en lätt duns, med "mina" hästar, så flyger de nästan i vädret. Stampet är den näst högsta varningen jag har i min repertoar.) Så fort jag kom upp på hans rygg däremot, då var han en OS-häst i full kondition.
Igår var det helt tvärt om. För det första kände jag honom lite bättre, så jag vågade ta i lite, och säga att jag faktiskt menade jag sa. Tyvärr betydde det att jag var "tvungen" att ta på mig hårdhandskarna någon gång.
Till exempel, när utrustningen var påklädd, och jag skulle stå i dörröppningen till boxdörren och ta på mig hjälmen och så vidare, då var jag tydlig med att det inte var okej att försöka trycka upp boxdörren och tränga sig ut. Jag röt till, och gjorde ett litet snabbt utfall, och lät honom rygga ifrån mig. Direkt han backat, så återgick jag till min originalposition och slappnade av, och välkomnade honom tillbaka. Det tog två eller tre upprepningar så gav han sig. (Han visste inte riktigt hur han skulle be om ursäkt, men han gjorde sitt bästa, och det tog jag.)
Ute i stallgången så tappade han all "respekt" igen, så när han då för fyrtiofjärde gången ville stå och nosa på Wambos box (ungtuppande - Wambo uppskattade inte att Elvis tafsade på hans box när han inte kunde ge igen och ge svar på tal, så då fick jag göra det åt honom), ja, då smällde jag handflatan mot "basen" av halsen, nära bogen. Det smällde bra, vilket var poängen, för ljudet är mer skrämmande än smärtan, och jag vill inte göra honom illa.
Då hoppade han till, och skärpte till sig.
Och så fick vi också gå igenom det med att han inte får klia sitt huvud på mig. Det är faktiskt inte okej för mig, oavsett vilken häst det är, men särskilt inte okända gigantiska valphästar. Det är definitivt inte okej.
Den här gången vågade jag släppa tyglarna, så även när så röt jag till och gjorde ett utfall så att han fick backa, och slappnade sedan direkt av.
Däremot är det en otroligt trevlig häst, som jag verkligen inte skulle ha något emot att ha själv, för han lärde sig otroligt snabbt, och även om han testade så visste han vad jag ville. Men han är också påhittig! Jag erbjöd honom att klia sig på mina fingrar i stället, genom att lägga mina fingertoppar mot hans panna, och hålla dem där. Då kom han snabbt på hur han skulle göra för att klia sig själv, och han ville att jag skulle riva i med naglarna, så då gjorde jag det. (Det såg ut som att jag hade misshandlat hästen efteråt.)
Vid något tillfälle så strök han långsamt ner huvudet längs min kropp, som ett försteg till att våldsamt klia sig på mig, så då stelnade jag ihop och höll upp ett varningens pekfinger, och blev tyst. Då frös han också, innan han flyttade sitt huvud en bit ifrån mig, och sedan långsamt tog upp det igen. Då blev han ordentligt berömd och så kliade jag hans huvud lite mer.
I ridningen var han helt galen, dock. Eller ja. Helt galen, för honom. Förra gångens arbetsnarkoman som lätt hade klassat till OS med rätt ryttare, och som bara ville vara mig till lags - nej, han ville bara springa igår. Bara, bara springa. Han gjorde inget, han var inte otrevlig, men viljan att springa vann över viljan att lyssna, så jag fick vara hårdare med honom än jag ville vara.
Dessutom hade han hoppat ganska höga klasser i söndags, och vilat i måndags, så han hade mjölksyra som inte fått motionerats ut, samtidigt som han var trött i kropp och skalle, men ändå hade överskottsenergi. Whoo, vilken rolig kille att rida (eller nej).
Menmen, det gick bra ändå, bara inte så bra som jag skulle vilja.
Så, sammanfattningsvis, jag är fortfarande lyrisk över hur fin han var i markhanteringen, och beviset på att jag kan överföra mina tekniker även på okända hästar, men mindre lyrisk över ridningen.
Överlag är jag lyrisk. (Markhanteringen är såhär mycket viktigare än ridningen, sammanfattningsvis.)
Nu till ridlektionen igår!
Jag hade Elvis, vilket ju lät jättekul. Vi hade markarbete (dvs, förarbete inför hoppning, inte den sortens markarbete jag tänker på), och det var kanske inte drömmer för mig, men äsch.
Förra veckan var han ju nästan överjävlig i markhanteringen, om man får säga så. Sådär storhästsvalpig strl XL, och riktig ridskolehäst, som aldrig riktigt får lära sig, bara blir bestraffad när det blir fel. Han tyckte att det var helt lugnt om jag ville stå och stampa med foten i golvet, han behövde ju inte bry sig. (Som jämförelse - när jag stampar med foten i backen, om än så bara en lätt duns, med "mina" hästar, så flyger de nästan i vädret. Stampet är den näst högsta varningen jag har i min repertoar.) Så fort jag kom upp på hans rygg däremot, då var han en OS-häst i full kondition.
Igår var det helt tvärt om. För det första kände jag honom lite bättre, så jag vågade ta i lite, och säga att jag faktiskt menade jag sa. Tyvärr betydde det att jag var "tvungen" att ta på mig hårdhandskarna någon gång.
Till exempel, när utrustningen var påklädd, och jag skulle stå i dörröppningen till boxdörren och ta på mig hjälmen och så vidare, då var jag tydlig med att det inte var okej att försöka trycka upp boxdörren och tränga sig ut. Jag röt till, och gjorde ett litet snabbt utfall, och lät honom rygga ifrån mig. Direkt han backat, så återgick jag till min originalposition och slappnade av, och välkomnade honom tillbaka. Det tog två eller tre upprepningar så gav han sig. (Han visste inte riktigt hur han skulle be om ursäkt, men han gjorde sitt bästa, och det tog jag.)
Ute i stallgången så tappade han all "respekt" igen, så när han då för fyrtiofjärde gången ville stå och nosa på Wambos box (ungtuppande - Wambo uppskattade inte att Elvis tafsade på hans box när han inte kunde ge igen och ge svar på tal, så då fick jag göra det åt honom), ja, då smällde jag handflatan mot "basen" av halsen, nära bogen. Det smällde bra, vilket var poängen, för ljudet är mer skrämmande än smärtan, och jag vill inte göra honom illa.
Då hoppade han till, och skärpte till sig.
Och så fick vi också gå igenom det med att han inte får klia sitt huvud på mig. Det är faktiskt inte okej för mig, oavsett vilken häst det är, men särskilt inte okända gigantiska valphästar. Det är definitivt inte okej.
Den här gången vågade jag släppa tyglarna, så även när så röt jag till och gjorde ett utfall så att han fick backa, och slappnade sedan direkt av.
Däremot är det en otroligt trevlig häst, som jag verkligen inte skulle ha något emot att ha själv, för han lärde sig otroligt snabbt, och även om han testade så visste han vad jag ville. Men han är också påhittig! Jag erbjöd honom att klia sig på mina fingrar i stället, genom att lägga mina fingertoppar mot hans panna, och hålla dem där. Då kom han snabbt på hur han skulle göra för att klia sig själv, och han ville att jag skulle riva i med naglarna, så då gjorde jag det. (Det såg ut som att jag hade misshandlat hästen efteråt.)
Vid något tillfälle så strök han långsamt ner huvudet längs min kropp, som ett försteg till att våldsamt klia sig på mig, så då stelnade jag ihop och höll upp ett varningens pekfinger, och blev tyst. Då frös han också, innan han flyttade sitt huvud en bit ifrån mig, och sedan långsamt tog upp det igen. Då blev han ordentligt berömd och så kliade jag hans huvud lite mer.
I ridningen var han helt galen, dock. Eller ja. Helt galen, för honom. Förra gångens arbetsnarkoman som lätt hade klassat till OS med rätt ryttare, och som bara ville vara mig till lags - nej, han ville bara springa igår. Bara, bara springa. Han gjorde inget, han var inte otrevlig, men viljan att springa vann över viljan att lyssna, så jag fick vara hårdare med honom än jag ville vara.
Dessutom hade han hoppat ganska höga klasser i söndags, och vilat i måndags, så han hade mjölksyra som inte fått motionerats ut, samtidigt som han var trött i kropp och skalle, men ändå hade överskottsenergi. Whoo, vilken rolig kille att rida (eller nej).
Menmen, det gick bra ändå, bara inte så bra som jag skulle vilja.
Så, sammanfattningsvis, jag är fortfarande lyrisk över hur fin han var i markhanteringen, och beviset på att jag kan överföra mina tekniker även på okända hästar, men mindre lyrisk över ridningen.
Överlag är jag lyrisk. (Markhanteringen är såhär mycket viktigare än ridningen, sammanfattningsvis.)